Den gamla bilden

            

Den gamla bilden är tagen på min mamma när hon var liten. På bilden till höger har jag gjort en omskrivning av den gamla bilden och använt mig av min lillasyster. Istället för att hålla en docka i handen håller hon i en iPad. Detta ska symbolisera att dagens leksaker idag har blivit mer elektroniska och många barn får en egen iPad, dator eller liknande när de är små och när egentligen inte har stor användning för en. 

Jag tycker om konstrasten mellan min mamma och min syster. Min mamma är ljus och min syster mörk. Det visar förändringen mellan Sverige då och nu. Då fanns det mest svenskar i Sverige, men idag omfattar Sverige människor från många olika länder. För att man ska se att bilden hör ihop med den gamla bilden så valde jag att ha den i svartvitt, ha med en person som står i sidan av bilden och att min syster står på samma sätt som min mamma gjorde i bilden och att hon håller i iPaden på samma sätt som hon höll i dockan. Dock så är min syster äldre än vad min mamma var på bilden.

Denna uppgift var rolig men svår. Först och främst var det svårt att hitta en gammal bild som jag ville använda mig av, sedan när jag hade hittat en bild så var det svårt att få till den som jag ville ha den. Det var inte heller den enklaste uppgiften att ställa upp min syster så där och jag fick fota om uppgiften flera gånger. Men jag är nöjd med slutresultatet eftersom jag har jobbat väldigt hårt med den här bilden.

Ljus

I denna uppgift som handlade om ljus valde jag att fota min syster i mörkret. Jag använde mig av lång slutartid och lyste på henne med en ficklampa. Hon ändrade position under tiden som bilden togs. Hur hon skulle röra sig kom vi fram till tillsammans och ibland blev det slumpmässigt. Sedan redigerade jag bilderna lite, gjorde dem suddigare och la på mer svart runtom, samt konverterade dem till svartvitt. Jag valde svartvitt eftersom det förstärker de känslor som jag ville förmedla med bilderna och för att jag gillar svartvita bilder. Den andra bilden är väldigt mörk, men jag tycker inte att det gör så mycket för man kan ändå urskilja motivet. 

Det här är en av mina favoritstilar inom fotografi och ett sätt som jag tycker väldigt mycket om att fotografera på. Jag gillar när bilderna blir lite konstiga och inte riktigt går att förstå. När de är lite sorgsna och läskiga och när det inte gör något om bilderna är lite suddiga eller brusiga. Jag gillade den här uppgiften väldigt mycket och blev nöjd med mitt resultat.

Text och bild

Att sätta ihop text och bild i programmet InDesign var till en början jättesvårt, men efter ett tag lärde jag mig hur det fungerade och då gick det bättre. Jag valde att skriva om gatufotografi eftersom jag redan hade bilder till det. Jag är nöjd med mitt slutresultat eftersom jag la ner mycket tid på den och var noggrann. Det blev mest i svart och vitt eftersom bilderna var svartvita. Det var en rolig uppgift och det krävdes att man var noggrann så att all text var på samma linje. Även om jag nog inte kommer att göra det här så mycket i framtiden så tycker jag att det är bra att kunna och jag beundrar dem som jobbar med att sätta ihop text och bild.

Mode

Här är ett modemontage av tre bilder. Jag har fotat min lillasyster och valde att visa en ganska enkel stil. Stilen är mjuk och snäll och det förstärks av att jag valde skogen som plats. Bilderna är fotade i RAW-format och jag har redigerat dem i iPhoto, GIMP och Fotor. Jag har redigerat bilderna ganska mycket, men det som är mest tydligt är att jag har använt   ett filter som heter dawn light. Jag använde det filtret för att det gav en varm ton i bilderna och för att jag tyckte att det förstärkte känslan av lugn i bilderna. Jag har använt ett kort skärpedjup i alla bilderna, detta eftersom det ger mer fokus på modellen och skogen blir väldigt fin så. Jag har placerat modellen väldigt centralt och nära, vilket gör att fokus dras ännu mer till modellen. Mittenbilden avviker lite från de andra två bilderna bl.a. pga jeansjackan, som bidrar till att stilen blir lite tuffare, och att färgtonen är lite ljusare. Den första och sista bilden tycker jag passar bra ihop och egentligen skulle jag vilja ha en tredje bild som också passar dit. Därför valde jag att lägga dem på ett annat foto som innehåller både den rödbruna och den beiga tonen, så att bilderna kan smälta in i bakgrunden. 

Okända personer

Det här är tre bilder av okända personer. Denna uppgift var både lärorik och utmanande. I början var det lite läskigt att våga fråga personer som man inte kände, men när man väl hade vågat fråga en person så gick de andra två snabbt. När jag väl utförde uppgiften insåg jag att det bara var kul, och att det spelade ingen roll om det var någon som sa nej. 

När vi var ute och fotade började det så småningom bli lite mörkare, vilket gjorde att mina bilder först blev underexponerade pga att jag hade fel inställningar. Det var svårt eftersom man var tvungen att ha alla inställningar klara när man skulle fota en person så att man inte tog för mycket av deras tid. Efterråt så redigerade jag bilderna så att de blev ljusare, samt ändrade kontrast, skärpa osv. Jag valde att fota alla personerna i stående format, eftersom jag tycker om att fota portättfoto så. Jag är inte supernöjd med resultatet eftersom bilderna blev mörka, och när jag ljusade upp dem blev kvalitén inte så bra. 

Fotografiska genrer

Har har jag fotograferat tre bilder som ska visa några fotografiska genrer som man kan använda sig av när man fotograferar. I den första bilden är motivet skildrat dokumentärt, i den andra prosaiskt och i den tredje poetiskt. Den första bilden ska alltså visa motivet och dess omgivning som den är, den andra ska vara lite vinklad, dvs den ska berätta något som inte är lika uppenbart som i den dokumentära bilden, och den tredje bilden ska vara mer abstrakt. Av denna uppgift har jag lärt mig en hel del om hur man kan tänka när man fotograferar. Den har gett mig ett vidgat perspektiv när det gäller vad som kan klassificera fotografiska bilder. Jag kommer definitivt använda mig av dessa lärdomar när jag fotar framöver. 

Vitt stilleben

Här är tre bilder av vitt stilleben. Dessa har jag fotat hemma genom att bygga upp en liten "fotostudio". Sedan har jag redigerat dem där jag i huvudsak har försökt att få dem så vita som möjligt. Det allra svåraste var att inte få med några skuggor när jag fotade, förutom på den första bilden med blommorna där jag fotade dem framför en gardin och då endast med solljus. Det var en kul uppgift som gav mig många lärdomar.

Gatufotografi

Vi har fått göra ett eget fotoprojekt där jag valde att testa genren gatufotografi. Jag gick runt i Stockholm och fotade människor. Det jag ville fånga i mina bilder var ögonblick och det är väl det som gatufotografer oftast fokuserar på. Det var en lärorik upplevelse och en utmaning att fota människor snabbt utan att de upptäckte att de blev fotade. Det svåraste av allt var att ha rätt inställningar på kameran. Jag fick många bra ögonblicksbilder som pga fel iställningar och dålig fokus inte alls blev bra. Av många bilder var det endast ett fåtal som jag tyckte blev bra och som jag ville använda mig av i projektet. Dessa efterarbetade jag i GIMP, där jag valde att ha vissa bilder i färg och vissa i svartvitt. Detta förstör dock den röda tråden genom bilderna litegrann, men i vissa bilder var färgen väldigt iögonfallande och även viktig för hur man uppfattar bilden. Jag hade först tänkt fota i Norrköping men så skulle jag ändå åka till Stockholm och då passade jag på att fota där. Detta var till fördel för mig då jag i Stockholm känner mig mer som en turist. Det fanns också många andra turister som gick med kameror så det var inget märkvärdigt. Gatufotografi är något som jag absolut kan tänka mig att testa igen. Det är kul att gå runt i stan och fånga människor på bild för att få fram olika sidor av en vardag.

Fotoutställningar

Vi har sett fem fotoutställningar. De hette: "Ett ögonblick...", "På väg", "Outsiders", "Kokvinnor" och "Med hälsning från Norrköping".

Utställningen "Ett ögonblick..." var intressant, vilket den bakomliggande tanken också var. Utställningen bestod av porträttfoton tagna åt företag, där personerna försökt se bra ut men råkat blinka på en av bilderna. Det visade sig sedan att flera personer hade gjort samma sak och råkat blinka, vilket ledde till idén att göra en utställning av det. Idealet att "se bra ut" är ganska generellt och något som många tänker på. Denna utställning visade att det kan vara roligt att "inte bli helt perfekt på bild", och att det inte är något fel med det utan att det istället kan bidra till en bättre förståelse av att vi människor inte är helt perfekta. 

Av denna utställning lärde jag mig att bilder, som man annars kanske hade raderat direkt, kan användas och resultera i något bra. Jag lärde mig även att varje fotoutställning har ett bakomliggande budskap, även om jag först inte trodde det om den här. 

Utställningen "På väg" bestod av foton av enkla, vardagliga motiv som fick mig att inse att bra bilder inte alltid behöver vara avancerat tagna. Att ett foto kan vara taget av ett ögonblick, ett föremål eller egentligen nästan vad som helst, och bli till ett unikt konstverk. Detta att kunna få alla motiv att bli bra och konstnärliga på bild är en skicklighet. Bilderna berättade också en historia och visade en bit av fotografens liv under de senaste åren.

De trångsynta tankar som existerar i mitt huvud är, att om jag ska ta en bra bild behöver jag bege mig till en annan plats. De lärdomar jag fick av denna utställning var att de bästa motiven kan finnas närmare än vad jag tidigare trott. Och att jag behöver experimentera mer med min kamera för att upptäcka alla de möjligheter som faktiskt finns. Att även den suddigaste och mest slumpmässigt tagna bild kan vara en bra bild. Man måste gå ut ur boxen och inse att en bra bild inte alltid är en bild som följer normen om vad som oftast betraktas som en bra bild.

Utställningen "Outsiders" tyckte jag mycket om. Jag älskar foton som visar andra kulturer och andra levnadssätt. Utställningen handlade om att vi alla känner oss som "outsiders" när vi möter en annan kultur. Bilerna visade vackra landskap och människor i olika länder och var färgstarka eller svartvita. Just detta att vara en fotograf som reser runt i världen och fotograferar för att få fram mångfalden, orättvisor, olika kulturer i världen osv i sina bilder, inspirerar mig. Dessutom så var bilderna väldigt bra tagna. 

"Kokvinnor" var en intressant utställning. Den visade ett annat sorts liv och berättade en historia. Det var kul att se skillnaden som kameran gjorde mellan de bilder som var tagna för länge sedan och de som var tagna senare. Att utvecklingen av kameran verkligen har förbättrat fotokvalitén kunde man tydligt se i denna utställning. Av denna utställning lärde jag mig det som jag lärde mig av "På väg", vilket var att det vardagliga kan bli bra bilder.

Utställningen "Med hälsning från Norrköping" bestod av foton av olika mönster. Det var intressant att se hur många olika mönster det finns bara man öppnar upp ögonen. Denna utställning visade en oändlighet av olika mönster. Den visade också på att små saker, som till exempel mönstret på en vägg, kan bli en bra bild. 

Av alla utställningar har jag lärt mig något som jag kan använda mig av och tänka på när jag fotar. Även att gå på fotoutställningar är något jag borde göra oftare. Man får mycket inspiration och lär sig av att se andras bilder. 

Egen reklambild

Vi fick i uppgift att göra en egen reklambild. Efter att ha analyserat en reklambild där humor var använt som metod, så kände jag att jag också ville använda mig av det i min bild. Jag fick då idén att göra en bild med någon som försöker cykla på en trasig och gammal cykel och med en text som säger: "Dags att köpa en ny cykel?". Jag valde att ha bilden i svartvitt eftersom de klara och starka höstfärgerna skulle ge fel känsla. Att bilden är i svarvitt förstärker också enligt mig känslan av att cykeln är gammal. 

Loggan blev i väldigt dålig upplösning, eftersom Haga Cykel är ett ganska litet företag, och jag kunde då inte hitta någon större logga. Jag tänkte flera gånger byta logga till en annan affär, men det var svårt att hitta då jag insåg att de flesta cykelreklamer är reklam för cykelmärken. Jag testade även att ha ett cykelmärke, men då blev det fel med texten "Vi hjälper dig", då jag tänkte detta som att man besöker en butik. 

Jag är nöjd med bilden och lärde mig mycket om reklam och de metodiker som finns gömda bakom reklambilder. Detta kommer absolut att påverka hur jag ser på reklambilder i fortsättningen.

Bildanalys av två reklambilder

Bilden vänder sig främst till personer som är träningsintressernade, men också till andra för att uppmuntra till träning.

Bilden framhäver känslor som gemenskap och styrka. Personerna på bilden springer tillsammans i samma takt och tempo och det ser inte ut som om de gör någon vidare ansträngning. Deras steg är lätta, de nästan flyger fram. Detta kan uppfattas som om det inte är så jobbigt att träna (om det är så att man tycker det). Texten ”Join the movement” och ”speed”  förstärker känslorna av gemenskap och styrka/snabbhet.

Det som gör att denna bild sticker ut bland andra sportreklamer är det att det är Stadiums reklam. Stadium är i sig ett stort företag och bland det främsta inom sport i Sverige. Det som Stadium lockar köpare med är deras stora sortiment av olika kända märken och deras moderna sportprodukter. Stadium är ett företag som ofta också har skapat sporttrender. Träning är också en stor trend just nu vilket gör att många dras till den här bilden. Stadium använder sig också av mycket färg i sin reklam vilket inte alla sportföretag gör.

Syftet med bilden är främst att man ska handla från Stadium när man behöver köpa något som är relaterat till sport. Även uppmuntra till att träning är något ”underbart” och det kan Stadium bidra med. Budskapet säger att det är bra att träna och att träning ger gemenskap och styrka.

Speciellt personer som sportar kan känna sig träffade av denna bild. Detta eftersom kläderna som personerna bär är, moderna kläder och väcker tankar som ”kanske jag också bör vara klädd så där när jag är ute och springer?”.

Bilden består till största del av starka, intensiva och varma färger. Röd upptar en stor del av bilden och ger en känsla av styrka och kraft. Färgerna är glada färger, vilket också har en påverkan på hur vi uppfattar bilden, i jämförelse med om den till exempel hade varit i svartvitt. Det är även väldigt mörkt i bakgrunden vilket ger en känsla av att det är kväll. Detta ger en känsla av att inget är omöjligt och det färglada i bilden ger en känsla av ”ljus i mörkret”.

Bilden är riktad till alla som gillar McDonald’s och även till barn, eftersom de ofta är lättpåverkade av bilder som innehåller en ko och en studsmatta, något som barn i allmänhet dras till.

I denna reklambild har McDonald’s använt sig av metoden humor. Att en ko hoppar på en studsmatta och ger en ”Real Milkshake” är humoristiskt. Det öppna fältet ger också associationer till sommar, frihet och lycka. Syftet med bilden är att få fler människor att äta på McDonald’s och bilden ger mottagaren ett gott skratt, vilket leder till att man kanske får en bättre bild av McDonald’s som företag.

Att använda just humor i reklambilder är en trend som allt fler företag använder sig av. Humoristiska reklambilder framkallar ett skratt och nästa gång man åker förbi till exempel McDonald’s så kan en reklambild som denna göra så att man omedvetet stannar för att äta något eller varför inte för att köpa en milkshake? 

Kon som hoppar på en studsmatta kan få barn att tjata på sina föräldrar om att få en milkshake eller åka till McDonald’s. Denna bild skiljer sig från andra matkedjors reklambilder på så sätt att den använder sig av en roligare och mer lättsam metod än att till exempel bara ha en bild av mat. 

Bildens färger är ljusa, glada och går i mjuka toner. De ljusa färgerna av blått och grönt ger en stämning av lugn och stillsamhet. Den blåa färgen kan även tyda på pålitlighet och ge en svalkande känsla. Den ljusgröna färgen ger en känsla av harmoni, förtroende och naturlighet. Kon och studsmattan är även placerade i mitten av bilden vilket gör att blicken dras dit.

Analogt porträttfoto

Vi har fotat porträttfoton i studio med en Hasselbladkamera. Det var en rolig uppgift eftersom det var analogt foto vilket innebär att man måste vara nogrannare när man fotar och även ha tålamod i väntan på att  få se bilden. Vi fick ta 6 stycken foton var, vilket innebär vi fick variera kompositionen. Sedan fick vi välja ut det foto som vi var mest nöjd med och  framkalla den. Jag blev nöjd med min bild och det var intressant och lärorikt att få framkalla bilder i ett laboratiorium för första gången!

Så här blev kontaktkartan och det framkallade porträttet:

Fotogram och bild tagen med nålhålskamera

Nålhålskamera

Denna bild har jag fotat med nålhålskameran som jag gjorde. Bilden framkallades i ett mörkrum och scannades för att sedan redigeras i photoshop. Bilden i sig innehöll många ojämnheter så därför fick redigeringen bli som den blev. Den blev lite lik en målning och jag gillar det lite mosaikaktiga. Det var kul att få göra en nålhålskamera och jag lärde mig att man kan konstruera en kamera av en vanlig plåtburk, vilket jag tror det inte är många som vet eftersom man mest fotar digitalt idag.

Fotogram

Denna bild är ett fotogram. Jag redigerade den som jag gjorde för jag ville göra något färgglatt. Det skrynkliga pappret blir som en kontrast mot sakerna på så sätt att pappret är något som ser verkligt ut, medan de färgglada sakerna ser overkliga och barnsliga ut. Överlag är jag ganska nöjd med dessa två bilder då jag inte är en van photoshopanvändare och har aldrig använd photoshop på detta sätt förut.

Dessa bilder är jag mer nöjd med. De har jag redigerat i GIMP och jag har använt mig av andra bilder i bakgrunden. I den första bilden blir det hela lite svävande pga att det är rörelseoskärpa i bakgrundsbilden. Jag tycker även att färgerna går bra ihop. I den andra bilden är det ett hav i bakgrunden, vilket ger ett djup i bilden. Det passar också bra ihop med tiaran eftersom hav, precis som tiaror och armband, är vackert.

Hur man gör en nålhålskamera

För att göra en nålhålskamera behöver du följande:

• En ljustät metallburk 
• Svart papper
• Foliepapper
• Tejp 
• Svart färg + pensel
• Något att göra hål med
• Penna
• Linjal
• Nål
• Sax
• Ljuskänsligt papper

Gör så här:

1. Mät ut mitten av burkens lock och gör ett litet kryss. 

2. Gör ett hål där du satt krysset.

3. Gör ett likadant hål på en bit svart papper som du sedan tejpar på utsidan av locket där hålet är.

4. Klipp sedan ut tre stycken svarta remsor. En ganska bred och två lite smalare. Tejpa de smalare på båda sidor om hålet. Dessa blir som flikar som den tredje remsan sitter i. Denna används som slutare.

5. Klipp ut en bit folie så att den täcker hålet. Tejpa fast den på insidan över hålet och gör försiktigt ett jättelitet hål på folien med nålen. 

6. Måla sedan hela insidan av burken svart. Detta för att inte något ljus ska kunna reflekteras. Låt torka.

7. Använd sedan ett ljuskänsligt papper som du klipper ut i samma storlek som burkens botten. Fäst sedan pappret på botten med den blanka sidan uppåt. Stäng locket och tejpa eventuellt kanterna med svart tejp om burken inte är tillräckligt tät. 

Nu är kameran klar och kan användas!